garnjunkie.se

Det var första gången så vi var där,  gick vi mest omkring med gamnacke och tittade på hur stort allting är. Och förundras över hur fort bilarna kör på avenyerna, och vad mycket folk det är. Inför resan var jag lite nojig på garnfronten. Dels - vad skulle jag ha för stickning med mig? Och skulle det bli något problem i säkerhetskontrollen med stickorna? Valde att ta med en Inspira jag stickade i växtfärgat garn jag köpte på Dalarö för ett tag sedan. Och det var faktiskt inga problem med att få med mig stickningen genom säkerhetskontrollen. Jag hade lämnat saxen i det incheckade bagaget men stickningen vill man ju ha med sig när man ska sitta på ett flygplan totalt 8 timmar. Vi mellanlandade i Reykjavik, men i vår avgångshall fanns det ingen shop med garn, annars hade jag börjat handla på mig massa Lett-lopi redan där. På Manhattan letade jag upp Purl Soho - har tidigare stickat ett par halsdukar från deras blogg PurlBee , så det var extra skoj att kika in där.  Fic...

Idag fick jag min nystvinda! Såå himla mycket smidigare att göra nystan av än att sitta och vifta med armarna. Här är det första nystanet, ett Teksrena som jag köpt på Tradera. Sambon suktar efter något i detta garn, får se vad jag kan hitta på.  När jag åkte hem från jobbet idag klev jag på tunnelbanan vid Fridhemsplan, och satte mig vid en tjej som hade världens stickning i famnen med massor massor av stickmarkörer i.  - Det var ett avancerat mönster, mitt är lite enklare, sa jag och tog upp min 40-maskors halsduk med 3x2-resår.  Och så började vi prata mönster och garn och det visade sig att våra projekt var stickade med samma garn - Fleece Artist's Sea Wool. Som inte direkt är det vanligaste i Sverige. What are the odds... :)  När jag sedan letade upp henne på Ravelry visar det sig dessutom att vi båda har 3 katter. Också ett litet sammanträffande.  :)

Min morfars mormors far heter Magnus Thorstensson, och var torpare i Fälared, Fjärås i Halland. Någon gång under sin livstid täljde han en slynga, eller slynggaffel.  Kanske han själv, hans fru Anna Lena eller deras dotter Olivia gick och påtade snoddar med den på fälten, eller på en pall utanför torpet. Olivia gifte sig med Niklas Wennberg, och deras äldsta dotter, Anna Amalia, gifte sig med Carl Johan Abrahamsson, och ett av deras många barn var min morfar. Slynggaffeln har sedan många år legat i den brudkista jag ärvde efter morfar, den tillhörde från början Malin Larsdotter som fick den 1849 när hon gifte sig med Anders Hansson. Det var Malins och Anders son Niklas som gifte sig med Olivia. Slynggaffeln har legat i kistan tillsammans med en lapp min morfar skrivit om den: Min morfar, som var spårvägare i Göteborg, hade ingen närmare koll på hur man använde den. Idag, oktober 2012, har jag lärt mig att den heter slynga, eller slynggaffel. På engelska heter det luce...

Yarn winder being inspected by Frank the cat After I bought the recycled sari silk yarn I realised that I need a winder to turn the skeins into balls. Ofc I could use my suffering mister, but having a yarn winder also seemed lovely yarn-geeky. I searched a few forums and soon realised the easiest and cheapest way to get one was our local Ebay, Tradera.  I even found 2 on Tradera the first day, but lost the first auction by a gnats whisker. tr But I won the second auction, delivery was a bit slow but now it has come home. The recycled sari silk will be the first to go on, but I've also got lots of handspun wool coming soon so it will be kept busy!  :)

This is the Cycling Aran pattern  by Adrian Bizilla at Hello Yarn. Pattern can be found at Hello Yarns website Recipient wanted his head replaced by the head his Rift game character [caption id="" align="alignnone" width="383" caption="Cable in back was not in original pattern but I added it since I had seen it on other projects at Ravelry and thought it looked nice. And it made it more fun to knit."] [/caption] Made by me! :) 

Har suttit alldeles för mycket och surfat på Etsy.com och kollat på handfärgade och handspunna mysiga garner och till och  med börjat fundera på att börja göra egna garner. Men kanske inte än.  Så mycket utrustning som man måste ha och sen ska man ju ha plats att ha grejerna någonstans... och kanske ett grovkök att köra färgbad i...  nej, inte än. Men så sprang jag på den fascinerande företeelsen banansilke. Tydligen tar man den yttr barken, blötlägger den, sedan pulpas fibren och spinns och färgas. Etsybutiken jag hittade hade hyggliga priser och vips hade jag beställt en hel hög härvor för typ 300 kr inkl frakt. Ska bli spännande att se vad jag hittar på med detta färgglada garn!

När jag var klar med sockarna till Einar upptäckte jag till min glädje att jag själv behövde ett par sockar, de jag hade att toffla i hemma hade börjar utveckla hål under hälen. Gick till Ljungkvists garn och handlade mera Fabel, färg 903 .  Kommer inte ihåg exakt vilket mönster det blev men kan ha varit det här , fast med lite högre skaft. Snart måste jag nog skriva ner min egen sockbeskrivning.

Medan jag höll på att sticka sockarna till Einar var jag på en endagskonferens med jobbet. Jag träffade en tjej som är barnledig men som kom in för konferensen. Hon hade följt mina stickäventyr på Facebook och när jag berättade att jag höll på med ett par sockar till Einar, som är lika gammal som hennes son, ville hon genast ha ett par själv. De här små sockarna tar ju inte vare sig särskilt mycket garn eller särskilt lång tid att sticka och det är ju kul att ha folk att sticka till...  :) Snart dags att skaffa nån form av "made by garnjunkie"-märken, kanske...

Efter att jag lyckats med ett par sockar så hade jag garn kvar, och en gudson som frös om fötterna.

Medan jag stickade de första benvärmarna fick en kompis syn på stickningen och önskade sig genast något liknande. Eftersom garnet inte skull räcka till flera benvärmare gick jag till Ljungkvists garn på Odenplan och hittade det helt underbara Drops Delight  som skiftar färg så vackert att man vill göra massa saker i samma garn. Restgarnet håller nu på att bli ett par långa torgvantar, sannolikt till mig själv.

Jag har varit sjukskriven i olika grader sedan mitten på hösten 2010. Ungefär när jag började ta mig tillbaka till jobbet på 25% fick jag någon slags impuls att rota reda på en gammal stickning att ha på tunnelbanan. Det var ett skräpgarn jag köpt i någon 10-kr butik, men jag  mindes att jag hade tänkt sticka benvärmare av det. En rundsticka hade jag redan så jag satte igång. När jag var färdig med ett ben repade jag upp det för det blev för stort. 

Nästa amigurumi är inspirerad av Nac Mac Feegles i Terry Pratchetts Discworld.